426 Hemi

Det finns många hemsidor om denna motor på nätet och här kommer en till:

426 Hemi är Chryslers största, tyngsta, mest komplicerade och mest kraftfulla motor. Den är i grunden en B-serie, raised-block motor med borrningen på 4,25" och slag 3,75", men med så många olikheter så att den måste ses som en helt egen motor.
Den har hemisfäriska förbränningsrum med 2.25" insugs- och 1.95" avgasventiler och dubbla vipparmsbryggor. Tändstiften är centralt placerade i förbränningsrummet och aluminiumrör skyddar stift och tändkablar från olja där de passerar ventilkåporna.
Tack vare de enorma insugsportarna, så finns det inte plats för några topplocksbultar på insugssidan. Istället är pinnbultar monterade i toppen och dras med muttrar mot undersidan av en extra gjutning i blocket. Hemin använder längre vevstakar än andra RB-motorer och ramlagren är kryssbultade. I race-version fanns den med i rad utförande med både enkel- och dubbelförgasar arrangemang och aluminium- eller magnesiuminsug men street-versionen kom endast med dubbla Carter-förgasare på 625 cfm vardera, rakt bakom varandra och ett tvåplans insug i aluminium.

Motorn debuterade 1964 i race-version och var mycket framgångsrik på tävlingsbanorna. Första tävlingen var Daytona 500 och det var för just den tävlingen som motorn utvecklades. Chrysler tog hem första, andra och tredje plats med Richard Petty i spetsen. NASCAR ändrade reglerna till nästa års tävlingar och det var nästan slutet för Hemin, man var tvungen att tillverka och sälja minst 500 exemplar till allmänheten för att få tävla med motorn. Chrysler stod över tävlingarna 1965 och satsade endast på dragracing, men till 1966 hade man tänkt om och man släppte "Street Hemin" på 425 hästkrafter, som tillval till Dodge Coronet och Charger och Plymouth Satellite och Belvedere. Motorn gick att få i alla B-Body bilar från Dodge och Plymouth fram till 1971 och även som race-version i 1968 års Dodge Dart och Plymouth Barracuda. Hela tiden med samma effekt uppgift, trots några olika ändringar under åren.
1968 fick motorn en kamaxel med längre duration; 284º istället för 276º och lite högre lyft. De dubbla ventilfjädrarna byttes mot enkla.
1970 fick Hemin en hydraulisk kam, men behöll samma värden som tidigare. Även de justerbara vipparmarna fick sitta kvar.
Chrysler beslöt att stoppa produktionen 1971 och det var positivt i det långa loppet! Hemin fick behålla sin image som den ultimata högeffektsmotorn för gatbruk; "Street Hemi" var kung! Oavsett om det var en 1966 Charger eller en 1971 Hemi ´Cuda så fanns det 425 hk under huven! Det fanns inte nå'n tvåports, 250 hk 426 Street Hemi med blodfattig kamaxel och enkelt avgassystem med katalysator!!

Från 1966 till 1969 byggdes 6.288 bilar med Hemi-motorn och från 1970 till 1971 byggdes 2.896 st. Oftast var det mindre än en procent av modellerna som fick Hemin som motoralternativ.

Blocket:
När det gäller Hemi-block så finns det "standard-block" för produktions motorn och "heavy-duty" för racing. Som sagts tidigar så betraktas den som en medlem av RB-blocks familjen, tackvare 10.725" deckhöjd. Avståndet mellan vevaxelcentrum och kamaxelcentrum är 5,15". Alla block gjutna efter januari 1970 har heavyduty ramlagerlägen.
Sättet att kryssbulta ramlageröverfallen är ett effektivt sätt att undvika att lagren "vandrar" under höga varvtal.
Ytterligare ett område som skilljer Hemin från RB-wedge motorerna är motorfästena. B/RB motorn har gjutna öron att bulta motorfästet i. Det finns inte på Hemin, utan istället är hål borrade och gängade direkt i sidan på blocket och pinnbultar med muttrar håller motorfästet. På nytillvekade versioner finns båda alternativen.
Hemin hade samma oljepump under hela produktionen och röret till pickupen var 1/2" mot B/RB-motorernas 3/8". Även tråget var djupare för att öka oljemängden.

Vevaxel:
Smid vev i alla Hemi och åttabultade mot B/RB's sexbultade. Två olika vibrationsdämpare användes, en på '64-'65 RaceHemi och en '66-'71 StreetHemi. Race-versionen är den tunnare och Street är tjockare. Tändlägesmärkningen är olika, så man ska inte byta om inte märkningen justeras.

Vevstakar:
Hemin's stakar är längre än B/RB's, 6,86" c-c och har grövre bultar till överfallen, 7/16".
Fullflytande kolvbultar, 1,03" diam. mot R/RB's pressade 1,09".

Kolvar:
Två olika smidda aluminiumkolvar användes: Versionen för '64, '65 och '68 RaceHemi var för 12,5:1 kompression och för '66-'71 StreetHemi 10,25:1.

Toppar och insug:
Anledningen att Hemin kallas för Hemi ligger i förbränningsrummets design. Den är utformad som en halv sfär. Det leder till vissa fördelar för konstruktören:
*Tändstiftet kan monteras i centrum för att få en snabbare och effektivare förbränning. Det ger även att tändstiften sitter monterade genom ventilkåporna, mellan vipparmsbryggorna.
*Stora ventiler kan användas och eftersom de sitter mitt emot varann och i centrum av cylindern så hindras flödet så lite som möjligt. StreetHemin har 2,25" diameter på insugsventilen och 1,94" på avgas. Jämför det med 440's 2,08" insug och 1,74" avgas - Hemin andas djupt!
På grund av
Alla toppar passar på blocket. 1964 version var gjutjärn, '65 Race-toppar var aluminium och '66-'71 StreetHemi och '68 RaceHemi hade gjutjärn. Alla Hemi, dragrace och street hade dubbla, fyrports förgasare. RaceHemi hade Holly R-3116 förgasare monterade på ett crossram-insug medan StreetHemi hade två Carter AFB på ett "inline"-insug.
Insuget är bultat med 16 1/4" bultar, åtta på var sida. Bli inte lurad av storleken, för ett av problemen du kan råka ut för är att överdra dom, så att toppen lyfts lite och orsakar tätningsproblem.

Kamaxlar:
426 StreetHemi använde under produktionstiden tre olika kamaxlar. '66-'67 hade en mekanisk kam och det är den tamaste versionen. 1968-'69 var även den mekanisk, men med ökad duration och högre lyft. 1970-'71 hade samma värden, men nu hydralisk.

Jag rekommenderar alla som är lite extra intresserade av 426 HEMI att läsa boken "Hemi - History of the Chrysler Hemi V8 Engine and Hemi-Powerd Cars" i "Muscle Car Color History" serien (författare Anthony Young). Mycket läsvärd om man vill veta historien bakom motorn som dominerade på tävlingsbanorna på 60- och 70-talet. Engelsk text.
Även tidningar som "Mopar Action", "Mopar Muscle", "High Preformance Mopar" och "Chrysler power" ger mycket information.

Home